Ursprunget: bön och bronsets födelse
Cymbalens historia går tillbaka till omkring 3000 f.Kr., till det forntida Mesopotamien och det forntida Egypten. Allt började när människor lärde sig att blanda koppar och tenn för att framställa brons, en legering som är både stark och klangrik.
Den tidens cymbaler var inte de platta skivor vi känner i dag. De flesta var små, med en djup kupa. De användes mindre för att njuta av musik än i religiösa riter, för att avvärja ondska eller sända en signal till gudarna.
Det vassa, höga ljudet av metall mot metall ansågs heligt, som ett ljud som kunde nå himlen eller driva bort onda andar.
Osmansk militärmusik och en särpräglad legering
De direkta rötterna till dagens cymbaler (cymbaler i turkisk stil) finns i 1600-talets Osmanska rike. Det var här den största vändpunkten i cymbalens historia kom.
Omkring 1600-talet sägs en särpräglad legering baserad på koppar och tenn ha etablerats i Konstantinopel (dagens Istanbul). Detta är föregångaren till B20-brons (80% koppar, 20% tenn), som än i dag betraktas som standarden för professionella cymbaler.
Cymbaler gjorda av denna legering hade betydligt rikare övertoner och betydligt större hållbarhet än något som funnits före dem. Till en början var de instrument i mehter, den osmanska militärorkestern, och användes på slagfältet för att elda upp soldaterna och skrämma fienden. Snart skulle deras överväldigande ljud fängsla den västerländska klassiska musikens värld.
In i orkestern och in i den moderna tiden
I slutet av 1700-talet bidrog tonsättare som Mozart och Beethoven till att popularisera den ”turkiska stilen” (alla turca), där de lånade de turkiska militärorkestrarnas exotiska klang. Därmed säkrade cymbalen sin plats som slaginstrument i orkestern.
På 1800-talet gick tillverkningen framåt på den industriella revolutionens våg. Trots det överläts den ytbehandling som kallas hamring fortfarande åt hantverkarnas händer.
Det som skilde en handgjord cymbal från nästa blev en nyckel till att lyfta cymbalen från en enkel metallskiva till ett unikt instrument.
Jazzens födelse och en plats på trumsetet
Med jazzens födelse i det tidiga 1900-talets USA förändrades cymbalens roll dramatiskt. Det som hade använts för en enstaka accent blev ett instrument för att hålla takten.
- Hi-hatens intåg: Den började som ”sock cymbal”, som spelades med foten nere vid golvet, och höjdes så småningom tillräckligt högt för att kunna spelas med stockar.
- Ridecymbalen slår igenom: På 1940-talet flyttade legendariska trummisar som Kenny Clarke taktgivningen från virveltrumman till cymbalen. Därmed blev det legatobetonade ridemönstret jazzens hjärtslag.
Under den här eran förväntades cymbaler bli tunnare och mer musikaliska och svara på trummisens allra känsligaste anslag. Detta är ursprunget till moderna jazzcymbaler och till det uttrycksfulla ljud som vi själva strävar efter.
Rockens framfart och kraftens tidsålder
Från slutet av 1960-talet in på 1970-talet, när rockmusiken fick sitt stora uppsving, krävdes ännu mer volym och hållbarhet av cymbalerna. För att kunna konkurrera med högljudda gitarrförstärkare blev cymbalerna tjockare, med större kupor.
Under den här perioden spreds också en mer enhetlig tillverkning med plåtbrons (till exempel B8-legering). På professionella scener har dock det traditionella ljudet från handhamrad B20-brons fortsatt att ses som det ultimata.
Från i dag in i framtiden: verkligheten kring cymbaler och ett val
I dag fortsätter cymbaltillverkningen att utvecklas genom en blandning av tradition och design. Bakom det finns dock en verklighet vi inte kan blunda för.
Med förändringar i världsekonomin och stigande priser har cymbaler gått från att vara vardagliga arbetsverktyg till att bli exklusiva instrument som är svåra att få tag på.
När jag ser tillbaka på mina egna erfarenheter har jag sett vänner ge upp musiken av ekonomiska skäl och göra sig av med instrument de höll kära, fler gånger än jag kan räkna. Ett instrument som borde stödja friheten att uttrycka sig blir, på grund av sitt pris, ett hinder för en trummis passion. För musikscenen finns det inget sorgligare.
Den framtid vi på VEQUS ser framför oss handlar inte om att skapa konstverk för ett fåtal att beundra.
Kompromisslöst värde (Value) och kvalitet (Quality) – för oss alla (Us).
Tanken bakom vårt namn är inte bara en slogan. Det är ett löfte till alla oss som älskar musik.
Genom att kvalitetsutveckla våra cymbaler i Japan och arbeta direkt med verkstäder utomlands som har teknik i världsklass skalar vi bort allt onödigt och strävar efter ett äkta ljud som håller för scenen från första dagen. Vi gör det för att så många trummisar som möjligt ska kunna få det ljud de drömmer om utan kompromisser och fortsätta gå framåt med musiken – för den vi en gång var och för de vänner vi minns.
Så att alla som älskar trummor, och det underbara instrument som cymbalen är, kan fortsätta stå på scenen med stolthet. VEQUS vill finnas nära trummisarna och fortsätta stötta varje utmaning de tar sig an.
